GabriellaOlofsson

ordspråk måste ju uppkomma av någon anleding av att människor känner på samma sätt, och förmodligen inte bara en gång i sitt liv. "du vet inte vad du har förrän du har förlorat det" är ett som förmodligen vi alla har uppleft i våra dagar. Även "ta ingenting för givet" men om man nu kan alla dess ordspråk och uppleft dom hur kommer det då att man begår det misstaget igen? man lyckas ju alltid vara "efterklok" (!) man ska ju "lära av sina misstag" eller hur... hur kommer det sig då att detta problem och dessa ordspråk ständigt förföljer oss genom livet. 
ge och ta eller hur?!? men passar du dig inte finns det dom som tar hela handen när du erbjuder lillfingret

jag sitter och minns en tid som jag skulle vilja leva igen, men eftersom jag tog det for givet kommer det aldrig tillbaka...bara för en stund, käner inte du det med? är det bara jag som vill tillbaka, jag vet att det skulle vara så bra eller kanske inte för varför lever jag inte i den tiden längre om det nu var så bra?

ta hand om varandra och människor förändras och antingen förändras du tillsammans med dom eller så växer man ifrån varandra. men är det inte värt att skämma ut sig för någon du kan få ha kvar livet ut? M var den stor frågan igår och tillslut kom det efter mycket om och men men varför ska det vara så svårt? från baldrottning till mobbad utlänning, vad är skillnaden? du vinner och förlorar på vägen, vinner man för evig eller tappar du bara det som bra. är det som allt annat att ibland miss man bara det dåliga och nu minns jag bara hur bra allt var. varför är det inte bra fortfarande då? joo, pågrund av det dåliga. jag behöver inte förevigt nu, jag vill inte ha förevigt nu det blir för jobbigt. jag vill ha min balprins och för en sekund känna världen sväva under mina fötter...

it doesnt matter how much i shower, thorw up or smoke your still here. the scars, the illness, the music. change it, change it all!!! but how do you do that when your trapped. trapped in the old pattern. dont be happy becaosue then you know youll fail. as so many times before.

hur kan man kunde skilja på verklighet och dröm om drömmen är så verklig? verkligheter för mig kanske inte är samma för någon annan än mig och hur ska jag då veta om det är verklighet eller inte?
inatt tog du min hand som du vore här med mig och inte på andra sidan jorden, drömde du samma som jag, var du där med mig? hur kan någonting så långt borta kännas så verkligt och så nära? hoppas verkliegn att det en gång till inte bara är en dröm utan min verklighet 

är det bara någon jag behöver eller behöver jag någon? tycker jag har testat det mesta, varit på olika nivåer och gjort saker jag aldrig trodde var mig men övervägt i slutändan. är det så att opm man har allt man önskar sig att man sätter sig ner och vill inte ha mer. en som drar iväg söker och söker, kanske finner det men samtidigt kanske aldrig blir nöjd eftersom att det fanns inte där man var i början så vem säger att det kommer att finns dit man far, OCH att inte den är där man från början var och tiden går om varanda, ingen är perfekt! testat förståenda, musiken, tönten, den som aldrig lämnade mig, någon som jag äldrig glömmer, den förbjudna och vara den förbjudna. jag vet vad som finns, jag kan utvalet och jag är beredd på att ta det som det kommer men jag vet även vart det leder men det finns inte mycket kvar nu. det finns en sak jag har i huvudet och det är lycka, men kan jag blir lycklig av detta? lyckas jag blir jag stämplad och många kommer aldrig att förstå sig på mig igen, viss kommer att se saker dom alltid visste fanns inom mig men aldrig växte fram förrän det är det enda jag har kvar.
jag kan aldrig lämna nått bakom mig, vill och vill inte men ältar det för att jag finner nått i det som kan relateras till någon jag en gång var och vill vara igen? det finns en framtid och varför ältar man då det förflutna som ingen annan än jag kommer ihåg för igen kände som jag just i den stunden, så ingen vet, INGEN VET! varför detta är just det jag kommer ihåg eller varför jag minns det och ingen annan. alla analyserar vi olika och alla känner vi olika så ingen kan disskutera det som var för det var inte likadant för någon av oss.