Vad var det jag sa...

I hopp om någonting utöver det vanligt kommer den inte allt för oväntade kommentaren, Vad var det jag sa..
Varför lyssnar man aldrig på sin realistiska sida när det väl gäller, i slutändan är det trotts allt en själv det handlar om.
Sunt förnuft, moral och etik, oskriva regler, vi vet alla vad det är som gäller så sluta gå över gränsen bara för att se hur långt man kommer utan att bli upptäckt. Det finns alltid någon som räknar dina svarta kameler

Lägre går det nog inte att sjunka nu

Trodde vissa saker som jag står för inte gick att rubba men det är ju tydligt att det var ju möjligt. Du vände upp och ner på min tillvaro och allt jag sagt och står för men vissa saker tar fortfarande tid. Jag känner att det är på väg.. Jag är nog villig att nästan intill gå under för din skull men vissa saker gör jag bara inte! Jag skiter fullständigt i vad som sägs! Det är ju bara ord.. En bild kan ju för fan säga mer än tusen ord, va fan gör inte en känsla då!!
Hur kan du inte fatta det!?!