GabriellaOlofsson

sa besatt, sa mycket vilja och anda hander ingenting. bara ett leende, bara ett halla ar sa mycket vart for en kvall och for att inte forstora det fina backar man tillbaka for att sta pa saker mark. sjalvfortroende vad ar det, benen viker sig och hjarnan gor inte som hjartat vill. vad ska du gora om du helt enkelt ar for feg och kanner bara hur du dummar ner idg sjalv. vill veta sa mycket mer, vill ha sa mycket mer men... om men inte fanns vad skulle varlden vara da idag. jag skulle vara dar jag vill vara idag?!? en dag kommer inte att vara samma som forra veckan och da kommer man att angra sig, vilja spela tillbaka tiden for att ta det dar osakra steget ut i varlden som man vill leva i. orloig nu att dagen redan passerat...

flykten som man gor fran sig sjalv, hur lang ska den vara? hur lange kan du vara nagon annan stans an du ska vara...finns det regler, nar blir flykten en flytt? finns det olika tiden for olika sarters flykter och olika tider. det blir ju heller aldig bara en pause for nar man kommer tillbaka har folk och platser andrats, man inser saker och det blir aldrig som man tankt sig for man kanner inte sig sj, hur ska man hitta sig sj da man inte vet vart man ska leta, fara runt jorden ar inte svaret for aret som du tappar maste du ta igen for att inte ligga efter och det innabar att pausen och flykten blev helt meningenlos och du ar tilllbaka precis dar du startade. gora en flytt, hur klara man av det, vi manniskor ar flockdjur och kan iprincip inte leva sjalv. borja om me dom du tycker om kommer alltid att paminna dig om livet innan du startade om... stay and fight or run and run all your life...