Umeå Open
en vecka av smärta
förutom de har jag nog isett i veckan att jag tycker ganska mykt om en viss person fast jag inte borde. F bjöd på middag med ljus och vin i lördags och jag trodde vi skulle vara ett helt gäng och äta med de var bara vi och de blev lite obekvämt för min del men de gick bra, inga större felsteg. efter de pratade han med M och dom hade tydligen prata om att "vi" skulle komma dit sen... då blev de ännu mer obekvämt. 3 par (iaf 2 officiellt sett) som sitter och tittar på melodifestivalen, aj! jag blir ännu mer obekväm och då var jag glad för att jag skulle upp och jobba dagen efter så vi inte kunde stanna så länge. grejen var bara den att dom sa "ni" eller "vi" hela tiden som att vi var tillsammans och jag är inte riktigt hundra på om jag vill att omvärlden ska ta del av vårat förhållande än för de känns som att jag har lite för många lik i garderoben (dvs för många som jag fortfarande inte vill ska veta om de) samtidigt som jag senare i veckan gjorde ett lite misstag och tänkte att nu är de kört när F får reda på det och kunde inte sluta tänka på de och att jag ville inte mista han... men de löste sig.
M jag tror jag vet hur de var i början nu med dig och J, men jag fattar inte varför de ska vara så... men de är förmodligen inte av samma anledning som jag har.
rekord!!!
bataljonsordern
värsta veckan i mitt liv... de känns som att jag har gått tillbaka i tiden och gått på gymnasiet i veckan. vi har haft BU (befäls utbildning) i interoperabilitet, dvs att vi lärt oss skriva olika ordrar till kompanier och bataljoner på NATO standard och dvs på engelska. hela dagarna har vi suttit i en lektionssal och lyssnat på en Kapten som pratar engelska...dålig engelska!!! redovisat osv. jag fattar inte nu hut jag någonsin kommer att fixa att gå tilbaka till skolan. i veckan har jag även kollat upp lite om skolan och fortsatt med jobb nere på bat. staben, dvs dom som bestämmer på bataljonen och fått mycket bra respons. det finns många som ringt och gett mig bra feedback för mitt arbete på bataljonen till skolan och högsta chefen, jag har även tänkt ändra min ansökan för att de finns folk som vill ha mig på kompaniet när jag blir klar i skolan (om jag nu kommer in) men de känns mykt bra när man får bra respons ifrån folk som vet vad de är dom tala om och kan sin sak så samtidigt som de varit såååå tråkigt i veckan har de varit en mykt bra vecka stundtals: ) i helgen är de helgtjänst och jag kommer att vara på utbildning med dom värnpliktiga eftersom jag aldrig haft chansen att få delta i den; närkamp! ska bli rikigt roligt och lärorikt...om jag nu överlever:P
väntan på ingenting
nu vill jag vänta på en viss F men eftersom att han har kvällstjänst måste jag hitta på nått mer ikväll för att tiden ska gå fortare. känns dock som att de är inte riktigt som de ska vara.. de är nytt och spännande men som ändå inte. igår efter att jag inte träffat han på flera dagar trodde jag de skulle känns mer. idag när vi sågs trodde jag också de men de är som att de är bara jag i ett nötskal. fått de jag ville och nu är de bra men de. ska dock inte säga nått säkert men jag är rädd för de. vi får väl "vänta(!)" och se...
Falun i ett nötskal
efter en helg här nere så kommer jag att vara knäpp, de är trosspatroner och vita hästen. om än cathrine bor på regementet så finns de ingen influens av de militära på de här folket... allt blir fel men allting är sååå roligt, när folk ska ge i handen och alla ska få krov, haha! nu är de dax att sova men för att jag ska komma ihåg den här histrorian måste jag skriva de nu
nu kom de en till...de är inte lätt när man är liten
melodifestivalen
jag och C har blivit stämplade nu för resten av vårat liv, vi sitter i samma rum och prata med varandra och samma personer på var sin dator. vi är inte så bra på att umgås helt enkelt utanför datorn....haha! men så är de. nu ska vi börja förbereda middag och sen iväg för att handla de sista: )
Falun
ytterstholmen
när ditt förslutna kommer ikapp med framtiden
sitter en helt vanlig söndag och tittar på TV, väntar på att F ska komma hem från fjällen och höra av sig. längtat efter han hela helgen tills jag vet att jag kommer att få träffa han ikväll. livet sätter så lätta krokben för mig och jag faller så lätt... en låt, ett ord, en mening och jag ligger på rygg som en sköldpadda och kommer inte upp.
jag vet ju att när jag väl kommer dit finns de ingen annanstans jag heldre skulle vilja vara men tiden mellan "längtan när jag inte kan vara me han" och när "jag är med han" är den jobbiga. alla gamla intryck och känslor som stör, ärr som visar sig mer än vanligt, plaster du inte vill besöka igen, låtar som stämplat tiden.
jag vill resa bort med dig för de gjorde vi aldrig, vi hade de så bra att de fanns ingen tanke på någonting annat. vi levde i stunden och de var hur bra som helst.
visste inte dättre och de bara flöt på tills verkligenheten kom ikapp oss, jag fixade det inte.
började leva livet som jag gjorde innan dig och insåg att jag inte gjort de klart.
du kom, jag såg och du gick segrende ut ur förhållandet, jag har aldrig tappat mig sj så långt ner tidigare.
du fick mig att inse vad jag aldrig fattat tidigare, de fanns verkligen. rädd som adrig förr har jag fortfarande inte insett fakta för du dyker ständigt upp i tid och otid.
du kommer alltid att vara prioriterad om än jag insett att efter den här tiden att de finns inte(!) jag fixar de inte igen, inte igen!!! aldig mer, du tog min son ifrån mig med all rätt men jg kan inte sluta tänka på han. fatta hur underbar han hade varit, eller?
ska iväg nu och träffa den saknade, i fyllan