omedvetenhet
att göra saker bara för att anpassa sig efter någon annan eller någonting annat är ingenting man kan rå för, tycker man om det och vill ha det anpassar man sig samtidigt som man slår sig på fingrarna. sekunden man inser vad man just har gjort går en känsla av obeskrivlighet genom kroppen som en rysning men man har ingen att skylla än sig själv. för att därefter inse att någon måste få skulden.. du har ju offrat för att anpassa dig, du ger och ger men får ingenting tillbaka..
det är inte sant! det är bara ditt eget fel, du ska vara tacksam, du ska anpassa dig men vara medveten om konsekvenserna och det är uppoffringar man gör för varandra. man måste bara se saker från den andra sidan, man prioriterar inte samma saker, ser inte saker på samma sätt och anser inte att samma saker är viktiga.
jag ser det som ett privilegium men undermedvetet räcker det inte till
det är inte sant! det är bara ditt eget fel, du ska vara tacksam, du ska anpassa dig men vara medveten om konsekvenserna och det är uppoffringar man gör för varandra. man måste bara se saker från den andra sidan, man prioriterar inte samma saker, ser inte saker på samma sätt och anser inte att samma saker är viktiga.
jag ser det som ett privilegium men undermedvetet räcker det inte till
Perfektion
Att perfekt kan ha så många olika innebörder beroende på vem det är som uttalar sig, man gillar och ogillar olika saker men ändå är det perfekt.
Att någonting i perfektion kan förstöras så lätt med ett litet snesteg, ett snesteg som föralltid kommer att ta bort en liten tid av det perfekta. Det kommer aldrig tillbaka, det kommer alltid att finnas där när den svarta bläcken väl har satt sitt spår.
Vems tur är det näst och vem och vad ska hindra det från att det ska vara förevigt...