klart å betart
Då var hemresan bokad också... Det känns som att det är så nära men ändå så långt bort, för först ska man bearbeta sig genom en månads transport sträcka här hemma i Piteå som hittills har varit det mest tragiska. Jag blir så less på att Gud är dum mot änglarna så dom grina hela tiden: P Sen att man börjar jobba på lördag och finvädret kommer då gör ju inte saken bättre. Sen som smöret på moset på tagiska saker som har hänt mig denna vecka har jag tappat bort min ögonsten, mitt allt... min mp3!! jag fattar inte hur jag kan vara så klantig!! Det värsta av allt är nog att jag tror att den är kvar i Boden, den blev kvar där tillsammans med lumpar livet. Så nu vet jag hur normala människor lever sitt liv fast jag måste ju dock erkänna att det är inte lika jobbigt som jag trodde det skulle vara: ) Det är faktiskt lite roligt att höra omgivningen omkring sig ibland, men bara ibland...