GabriellaOlofsson

pratat med therese ikväll och då insåg jag att allt vi genomgår i livet är uppbyggnaden av  vad vi anser vara mening med livet. vi anser oss gilla olika saker och när de är jobbigt tar vi oss genom det för att de ska bli bättre... ta dig ur en jobbig situation, ta sig genom veckan, se ljuset i slutet av tunneln helt enkelt. skulle vi inte ha dom typiska måndagarna (alltid dagen där allt går fel, snett eller bara trött), skulle vi aldrig uppskatta helgen på de sättet vi gör. skulle vi inte inse att vi uppskattar vissa saker mer än andra hur skulle vi då kunna veta om vi ogillar någonting? alla dessa små byggstenar får oss att inse att de finns någonting längre fram som gör att vi kämpar oss genom vardagen. de finns en mening varför vi gör de, inte bara för att vi måste utan för att när det är gjort får vi tillbaka de på nått sätt. de kanske inte alltid är mätbart men på ett eller annat sätt får vi alltid något gott i de onda. transportsträckan är i bland mer minnesvärd än målet för kunskapen och lärdommen man tar vid. de är helt enkelt roligare än man gör de, ser man dessutom till att någon annan vinner på ens vinst är de bara skratta och le.

min transportsträcka känns som en evighet just nu men jag kommer att uppleva så mykt påvägen dit att jag kan knappt bärga mig tills nästa leende, nästa telefonsamtal, nästa kaffepause, nästa människa jag träffar, nästa stund i mitt liv...vilket just började nyss: P

pek skjutning imorn + min specialitet....snörugby