GabriellaOlofsson

Jag blir så less på att allt kan vara guld och gröna skogar, allt är på topp, energin finns där, det fina vädret.. det klickar som bara hur bra som helst.

PANG!!

Så gick inte längre, du ryser i hela kroppen, vill inte existera, bara försvinna och aldrig komma tillbaka igen. Det går inte att sitta still fast du måste. Det funkar inte att fly hela livet för det förflutna kommer tillbaka och påminner dig. Så länge du är kvar kommer det inte att finns en chans för mig att komma upp, oron som bara gräver djupare och djupare fast du är lycklig. Måste det börja om igen!?!
Hur mycket du än sliter kommer det inte att gå sönder, det bara växer sig starkare för varje tag du tar

Vad är det som behövs för att inte bry sig, inte oroa sig utan bara göra det DU vill/som du vill leva/ditt beslut och stå vid det, leva med att det var det bästa som kunde hända.

Tacka för att annars skulle jag inte vara den jag är idag, jag skulle inte ha hittat hit och det guldet och det lyckliga som ändå befinner sig i närheten skulle inte finns på långa vägar. Är det därför?!?

För att man alltid ska skatta sig lycklig för det man har och glad för det man valde bort..