så konstigt det kan bli ibland

att från att ha ledigt, längtat till tatueringen, längtat till främmande som kommer och träffa vänner man inte sett på länge blev allt så fel. att du från ingenstans inte fick vara med oss längre på denna jord är så orättvist! du är saknad och jag jag kan inte fattat att jag för en vacka sen stog på torget och pratade med dig och din älskade. för att nu komma tillbaka till verkligenheten, vad behöver hon, vad ska jag göra för att hennes lidande ska bli mindre, varför skulle du försvinna så fort.. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback