så bra! hur kommer det sig att alla tecken är dåliga..

blodet strömmar dag och natt nu, sömnen infinner sig inte och mardrömmarna flödar fritt. kroppen är svag och motivationen finns inte. vädret är skit och rutiner är som bortfluget. viljan av nått som aldrig funnits tidigare känns som att det är den enda lösningen. hur kan kroppen känna nått hjärnan inte vill veta av?

att inte känna sin kropp gör så ont!
det är ju så rätt och det känns så bra men på nått sätt hänger inte kroppen med. när den är bedövad av din närvaro och avsmaken från din tillvaro fortfarande infinner sig behövas det bara en tanke för att hålla igång. sen chockas den och klarar ingenting.

men är det du eller jag? är det mina tankar eller är det vad som förväntas av mig som spökar. finns det kanske någonting med det här som är ett varningatecken som jag borde ta till vara på? för det är ju tydligt att här ska jag inte vara, inte närvara och inte lämna en spår efter min framfart. skadan jag redan har åstadkommit kommer inte att läka för all framtid men det finns en framtid för ovetande själar som inte behöver berövas.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback